Just nu, april 2023, är det inte helt lätt att tro på Sverige som ett land att räkna med!
Eftersom jag är en mycket inkännande människa, faktiskt på gränsen till syltrygg, tänker jag i detta nu på vår högt älskade ”statsminister” Uffe.
Fler än jag känner nog sympati med karlstackarn där han hålögd hasar omkring i Sagerska palatset och försöker hitta det svärd som i ett enda hugg skall lösa den gordiska knut som vårt medlemskap i Nato tycks hindras av.
Kan man se honom stå med en koppa java bakom ett av de (förmodar jag, men vi är ju i Sverige så helt säker kan man inte vara) skottsäkra fönstren och stirra österut mot vårt grannland och undra varför Finland åker in på en räkmacka?¹
En sak är säker, det hjälper inte att vi ”tronar på minnen från fornstora dar, då ärat Ditt namn flög över jorden.”
Inte heller fortsättningen som Richard Dybeck totade ihop 1844: ”Jag vet att Du är och Du blir vad du var” verkar trolig att infrias just nu!
För Uffe och resten av Nato-kramarna kom sosseriet emellan!
Troligen var det fru Magdalena Andersson och hennes stödköp av statsministerposten i form av en avgörande kurdisk röst i riskdagen som puttade stenen över kanten. Det och åratals av andra aggressiva synpunkter på hur turken skötte sig har inte hjälpt Sverige i Nato-frågan.
Självklart ska vi inte heller glömma hur ungrarna behandlats av Sverige. Som skräp har de betraktats av våra förment lite fiiinare svenska parlamentariker både här hemma och i EU.
Ingen annan än förtrytna svenskar kan anses vara förvånade över att både turkar och ungrare kan ha synpunkter på hur vi för oss i internationella sammanhang.
Det finns visserligen ett gammalt ordspråk som säger att svinhugg går igen. Men inte trodde vi att det gällde även för oss, eller hur?
En sak är definitivt säker. Den svenska statsledningens, i den mån den nu kan kallas statsledning, oförmåga att hantera Nato-ansökan är ett resultat av att man helt enkelt var totalt oförberedd. Det fanns inte på världskartan att man trodde det skulle inträffa.
Fram till den dagen då man beslutade om saken var svenska folkets säkerhet ett apart särintresse som helt fick stå tillbaka för feministiskt snöröjning, plastpåseproblemen i världshaven och global uppvärmning som bland annat innebär att biodieseln i Hallands bussar understundom fryser fast.
För att uttrycka det i klarspråk.
Statsledningen, om den nu kan kallas så, hade inte bara noll koll, de brydde sig inte! En sak ska vi ha fullständigt klart för oss som ”medborgare” i detta land, vi är bara undersåtar, beskattningsbara objekt och valboskap.
Vi ska bara hänga med i svängarna och vart fjärde år rösta in samma gamla trams i riskdagen, resten tar socialisterna därstädes hand om!
Någon förhoppning om att våra gravt politiserade akademier ska komma fram till några lärdomar i detta fallet har ingen vettig människa.
Sannolikt kommer man klia sig eftertänksamt i huvudet och konstatera det enda tänkbara ur en politiskt korrekt synvinkel: ”vi såg det inte komma”!
Sist och slutligen konstaterar jag följande. In i Nato kommer vi vad det lider, den saken kan vi vara helt säkra på.
Det ät givetvis en dyster slutsats att dra för en förbenad motståndare till det som jag är. Men att USA skulle tacka nej till att göra Östersjön till ett innanhav är givetvis uteslutet, det går bara inte.
Flankskyddet som det innebär ger strategerna i Pentagon nattliga sädesavgångar av glädjen.
När Sverige med en Nato-uppdaterad flotta står för låset i Östersjön kan onkel Sam ägna sig åt att jaga ryss på de andra haven och låsa in honom i Murmansk och baserna i Stilla havet.
Men för den svenska självbilden är det klart ett underbetyg att det tar en sådan hemskt lång tid. Vi som är störst, bäst och mest feministiska i hela världen.
Inte kunde väl vi ha vetat att skruttisar som Turkiet och Ungern kunde ha synpunkter på det?
Vi såg det helt enkelt inte komma!
- Vår gamla koloni dessutom, skämmes gör man!
Frihetlig sinnad men ofri i praktiken. Mitt motto är: ”Gör din plikt, kräv din frihet”. Till vardags sysselsätter jag mig inom den privata delen av Sveriges hälso och sjukvård, på så sätt undviker samhället ytterligare en som springer omkring på gator och torg och ställer till ofog!
