För dem av oss som måste betraktas som fåkunniga medborgare, en grupp jag kan sägas tillhöra, kom det som en överraskning att två svenskar beklädde samma ministerpost i två olika länder.
Enligt dom senaste rapporterna i ärendet är det snart den gamla ordningen som kommer gälla.
Nämligen den att endast Sverige svenska försvarsministrar har. Exportvarianten som rumsterat i Irak kommer avpolletteras när premiärministern därstädes inom kort lämnar in sin avskedsansökan. Det är en s.k. storayatolla som slagit näven i bordet, efter den senaste tidens protester i landet, och sagt att nu får det vara nog!
Den som lever får se om Najad al-Shammari återvänder till en relativt anonym tillvaro som minnessvag bidragstagare i ett svenskt utanförskapsområde. Antagligen tär det ju hårt på krafterna att bekämpa uppstudsiga medborgare i sitt födelseland. Har han riktig tur kan han då få hjälp av kriminalvården med sin rehabilitering till god samhällsmedborgare.
En annan minister som uppvisat tydliga brister i sin kognitiva förmåga är vår egen, och förhoppningsvis enda, statsminister hr. Löfven. Uppenbarligen har han missat vad dom flesta begripit för länge sedan. Nämligen att bidragsmigrationen till vår lilla randstat i utkanten av norra Europa inte helt igenom har avlöpt gnisselfritt.
Förmodligen lägger man pannorna i djupa veck kring konferensborden på socialdemokraternas högkvarter och undrar vad som gått fel. SD är ju lika stora som, eller t.o.m. större än S.
Problemet är nog att S sitter just kring konferensbord och funderar. SD är ute i verkligheten och agerar.
Själv talade jag i veckan med en gammal kämpe från byggnadsfacket. Det han berättade om opinionen i sitt eget fackförbund var inget muntert för socialdemokrater som fortfarande tror på sitt partis framtid.
Tydligen är det också så att Jimmie Åkesson numera upplevs som en starkare kraft än Ulf Kristersson när det gäller lag och ordning. Alltså har även M en ordentlig uppförsbacke att kämpa med inför nästa val.
Sista veckan i november avhålls den s.k. ”svarta fredagen”. För den läsare som under det senaste decenniet bott under en sten i skogen (och därför inte känner till den) kan jag meddela att just detta evenemang inte renderar människan någon vidare heder. En god del av min bekantskapskrets menar att jag anser detta eftersom jag är en fisförnäm elitist.
Denna gång spårade allt ut ytterligare då utrotningsrebellerna, Extinction Rebellion, enligt medieuppgifter skulle protestera mot eländet genom att spela döda i ett större köpcenter i Sveriges andra stad. Redan innan detta har dom också hungerstrejkat för klimatet. En av deras grundare har också framfört synpunkten att nationalsocialisternas utrotningspolitik under andra världskriget inte var någon större sak att bekymra sig över.
Det här att lajva (levande rollspel), eller larva sig, för att skapa politisk opinion är något som passar en intellektuellt underlägsen och lätt hysterisk medelklass som hand i handsken. Någon tankemässig grund har dom inte att stå på. Allt är känslor och en förmodad känsla av otrygghet. Och just känslor är centralt för individer med svagt utvecklade prefrontala cortex.
Dom har förmodligen genom hela sitt liv, från dom unga årens dagis och skolgång till ”vuxenlivets” arbetsplatskonferenser, fått lära sig vikten av att uttrycka dessa stormar som rasar inuti deras fragila själar. Då, och endast då, framstår alternativet att spela döda i ett köpcenter som vettigt och normalt för att skapa opinion i en för dem så ogripbar fråga som klimatet.
Vi ska komma ihåg att samma organisation kräver att det inrättas medborgarråd som ska hantera klimatfrågan. Snart nog kan alltså en stolle som spelar död och hungerstrejkar ”för klimatet” sitta och överpröva hur just du, kära läsare, ska leva ditt liv!
Sist men inte minst. Zlatan fortsätter obekymrat att leverera. Han är sannerligen en prydnad för oss som tycker att känslor inte bör stå i vägen för en god affär. Eftersom jag tillfälligtvis befinner mig i Malmö kan jag meddela att man inte bör ikläda sig bajens matchtröja när man rör sig på stan. Det renderade åtminstone mig en hel del sura blickar och mindre muntra tillrop när jag cyklade från centralstationen till min plats för tjänsteförättningens utförande.
Jag kan konstatera att fotboll är en sak som malmöiten ser på med största allvar!
Tillståndet i riket för sägas vara något skakigt när vi går in i sista månaden av nådens år 2019. Själv ser jag dock framtiden an med tillförsikt och hoppas att du, läsaren av Fri Debatt, får en behaglig decembermånad. Själv önskar jag mig en rejäl regeringskris i julklapp, då kanske vi äntligen blir av med den monstruösa skapelse som Januariavtalet innebär. Om tomten är riktigt snäll avpolletterar vi också per omgående alla genomkorrumperade imamer, terrorister och annat löst folk som inte har här att skaffa. Shoppa lugnt och betänk att julen ska vara en tid när vi tar hand om varandra!
Frihetlig sinnad men ofri i praktiken. Mitt motto är: ”Gör din plikt, kräv din frihet”. Till vardags sysselsätter jag mig inom den privata delen av Sveriges hälso och sjukvård, på så sätt undviker samhället ytterligare en som springer omkring på gator och torg och ställer till ofog!
