Tillståndet i Riket, juli 2020


Tillståndet i Riket, juli 2020 1Tillståndet i riket, juli 2020, kan beskrivas så att avstånden ökar. Mellan de vanliga hennen på gatan råder, teoretiskt, plikt om så kallad social distansering. Mellan socialdemokrater och miljöpartister i rikets ledning tycks det vara ett migrationspolitiskt avstånd.
Har vi riktig tur kan det senare innebära att dessa två partier sist och slutligen distanseras från regeringsmakten.

Till detta ska läggas att Sverige som helhet lider av en nordisk isolering. Danskar, norrmän och finnar, som vi svenskar av födsel och ohejdad vana betraktar som småsyskon, vill uppenbarligen inte ta i oss med tång. Landet med elefantöl och absurt röda korvar har visserligen haft lite svårt att bestämma sig om saken. Men efter många turer fram och tillbaka har resorna över sundet, för de flesta svenskar, stoppats. Det kan väl tänkas att såväl det danska självförtroendet som immunförsvaret riskerade att ta skada om dumdryga och rikligt virusbemängda svenskar vällde in över gränsen.

Gränsen mot Norge är dock mer svårbevakad. Vissa rapporter menar att lömska svenskar passar på att smita över nattetid. Så mycket för den svenska blygsamheten, alltså!

Juni månad har annars, precis som på många andra ställen, handlat om nödvändigheten av att skriva om historien. Som vanligt önskar de mer revolutionära elementen i samhället att detta ska ske genom så kallad katarsis. Förstör (helst genom upplopp) och riv ner (statyer på dumma gamla gubbar) för att låta det nya underbara (och får man förmoda) klasslösa samhället uppstå ur askan som ett resultat av detta.

I Sverige, vår älskade lilla randstat i norra Europa, är det så väl ordnat att statsmakterna är gatumarodörerna behjälpliga att omstörta samhället så som vi känner det.
Som om det inte är nog med knäböjande poliser och tjat om att plocka bort statyer har vi också ett åklagarämbete som gör sitt bästa för att kringskära yttrandefriheten. Aron Flam, ståupp-komiker och skribent, har retat upp Beredsskapsmuseet i Djuramossa med en mild karikatyr på en svensk tiger, så till den grad, att staten dragit in en hel bokupplaga. Aron Flam själv står inför hotet att hamna inför skranket för upphovsrättsbrott.
Absurt blir det när man betänker att staten jagar efter en person med judiskt ursprung som skrivit en bok om Sveriges undfallenhet mot nazityskland.

Sverige, vår lilla randstat i norra Europa, är som bekant dignande under många och för den gemene medborgaren oklara skatter. Såhär i pandemitider kan det dock vara trevligt att konstatera att några av dem har satts på undantag. Vård och omsorgspersonal slipper mellan 1 april och 31 december bli förmånsbeskattade för gratis lunch, fri parkering och gratis taxiresor. Tack goa staten för det.

Vidare har man efter mycket om och men lyckats med konststycket att lägga ner utredningen rörande mordet på Olof Palme. Det blev minst sagt ett antiklimax av guds nåde.
Inga utrikiska säkerhetstjänster, svenska militärer eller gravt neonazistiska polismän. Det blidde bara en tumme när en före detta moderatpolitiker pekades ut som den skyldige. Dessutom sedan många år död och utan någon som helst möjlighet att försvara sig. Det är väl noll och ingen som känner sig nöjd med att lägga den utredningen till handlingarna med en sådan gärningsman. Men gjort är gjort, och privatspanare av alla dess sorter kommer fortsätta gräva i röran.

På Fri Debatt kunde vi 2 juli läsa Johan Simu, vår egen gossen Ruda, om hur kapitalet censurerar dig. Svenska Dagbladet, i svår konkurrens med DN den malligaste morgontidningen i Svea Rike, plockade upp handsken och producerade ett reportage om saken i dagens tidning.
Där uttalar sig bland annat en svensk Vd för ett företag som kallar sig Houdini. Värt att notera, förutom att Vd:n nog är en ytterst god och förstående människa på det sättet som människor är som med kapitalstyrka önskar förbjuda andra att öppna gröthålet, är att deras modeller på hemsidan mycket konsekvent vägrar att visa ögonen på bilderna. Det är genomgående ett hattbrätte, en arm eller ett par solglasögon  i vägen.
Kanske är det senaste i reklamväg, att man signalerar hypermodernitet och framåtanda genom ett sådant förfarande? Eller vill modellerna kanske inte stå för produkterna? Gör man ett s.k. ställningstagande för allas rätt att vara anonyma bara man signalerar rätt och använder sig av Houdinis förment excellenta produkter?
Personligen tror jag att företaget i grund och botten skäms. Det borde man förövrigt göra när man har mage att marknadsföra speciella kalsonger för paddling som betingar det facila priset av 350 devalverade svenska spänn!

Allvarligare är att preliminära siffror från SLS, Svenska Livräddningssällskapet, visar att 23 personer dog i drunkningsolyckor i juni 2020. Föga förvånande var hela 14 stycken av dessa män. Att överskatta sin förmåga i vatten är och förblir en manlig paradgren. Till vatten förhåller sig karlar på samma sätt som amerikanska poliser förhåller sig till måttlig våldsutövning, nämligen dåligt.

Det är ett något skakigt Sverige som inträder i juli månad. Har vi riktig tur kan det äntligen bli en rejäl regeringskris och nyval. Kanske kan åtminstone vissa resglada svenskar åka på chartersemester någonstans i världen, eftersom hennen på gatan betraktar det som en mänsklig rättighet. Och vissa väl utvalda av oss kommer med stor sannolikhet få sitta på Ströget i Köpenhamn och begapa det kontinentala Europas alla märkligheter.
Polisen kan lägga Palme bakom sig och rikta sin uppmärksamhet mot mer akuta problem. Frågan är om det kommer ge resultat i mindre skjutningar, sprängningar och allmän misstro? Mitt stalltips är ett rungande NEJ!
Såväl svenska som utländska företag kommer med iver fortsätta sitt missriktade godhetssignalerande. Yttrandefriheten kringskärs och floskelfabriken om vikten av att vissa människor betyder mer än andra på grund av hudfärg och historiska missdåd arbetar oförtrutet på.

Snart reser vi nya statyer. Greta kommer nog föräras hedersplatsen framför riksdagen. Efter det svänger pendeln igen och om hundra år kanske folk frågar sig hur vi kunde vara så urbota dumma att skylla rasism på Carl von Linné.
Vi lever i den mörka vänsterismens tid, den moderna varianten av en mörk medeltid.
Det enda hoppet vi har är att våra efterkommande inte tycker synd om folk på grund av deras kön, hudfärg eller sexuella läggning och lär sig av historien istället för att försöka radera och skriva om den.