Tillståndet i Riket, juli 2021

Svenska flaggan

När den svenska sommaren stod som fullast i blom får hr. Löfven snubbla omkring i ruinerna av sin nedröstade regeringsbildning.
JÖK-ungen knuffades illasinnat ur boet av en ohelig allians och kraschlandade på den parlamentariska sommarängen!

Enligt hr. Löfven själv är Vänsterpartiet att skylla för att det gick som det gick.
Alla andra begriper givetvis att så inte riktigt är fallet. I själva verket går det som går när man sätter makten framför allt annat och ger sig i lag med kryptosocialistiska liberaler av centristiskt modell.

Enligt den förhärskande historieskrivningen är grundproblemet mycket enkelt. Folket, eller om man vill kalla det valboskapen, har i valet 2018 röstat fel.
Fast man benämner det som ett ”besvärligt parlamentariskt läge”.

Så är nämligen fallet att allt skulle vara mycket enklare att om inte Sverigedemokraternas haft 62 platser i rikets högsta beslutande församling.
Partiet är nämligen i vissa frågor något mindre salongsfähiga, enligt de andra i kammaren representerade kryptosocialisterna, och sålunda (åtminstone tills nu) helt oberörbara.

Det bär emellertid våra höga vederbörande i Stockholm emot att rakt ut kalla folk, eller valboskapen, för erbarmliga träskallar.

Sålunda uppstod efter valet 2018 ett ”besvärligt parlamentariskt läge” som gav upphov till JÖK-en.
Som bland annat innehöll en punkt om så kallad ”fri hyressättning”, som givetvis bara kunde vara ett rött skynke för vänsterpartiet. Särskilt för deras nya partiledare Nooshi Dadgostar som har en bakgrund, rentav en start på sin politiska karriär, med att bekämpa frihet inom bostadsbranschen.

I Nooshi Dadgostars värld är sannolikt idealet att alla inhyses i statligt finansierade kollektivboenden.

Eftersom V inte själva kan lägga ett misstroendevotum var SD behjälplig i detta fallet, M och KD hängde på.
Bland annat undertecknad lyckade gruvligen missbedöma att man verkligen skulle våga genomföra projektet.
Framtiden för mig som politiskt orakel synes alltså vara totalt körd!

Nu gick det som det gick.
Hr. Löfven har nu i sin allvishet meddelat talhennen sin avgång.

För hr. Löfven gäller nämligen makten framför allt, han vill hänga kvar så länge som möjligt, och eventuella extraval sägs vara suboptimala på grund av det dödspandemiska läget. Samt, fast man inte säger det högt, att folket, eller valboskapen, eller träskallarna, åter riskerar att rösta fel.

Nu har man kommit igång med talhensrundor för att sondera läget. Det utlovas lite bättre tryck i verksamheten än senast det var på tapeten 2018. Då tog det väl 134 dagar, eller något sådant, för att värka fram regeringen som nu föll likt ett korthus.
Moderaternas Ulf Kristersson, M-Uffe som han kallas, är vid denna artikels pressläggning först ut att sannolikt misslyckas i kammaren.
En viss centerrebell har nämligen sagt sig vara redo att böja sig för partipiskan denna gången.

Hr. Löfven kommer dock klara sig helskinnad eftersom en minister avgår i akt och mening att besätta sin riksdagsplats.
Hennes statsrådsersättare krockade nämligen tidigare i år, fullproppad med smärtstillande medel, med ett annat fordon och är därför av olika skäl inte redo att fullgöra sina plikter i kammaren. Extra kul är att den som var tänkt att ersätta henne, en sossetopp från min egen hemort på jorden, i sin tur är avpolletterad på grund av anklagelser om att han behandlat en kvinna illa.

EM i att trilla boll gick åt pipan. Trots att åttondelsfinalen, enligt rapporter i massmedia, skulle gå geschwint så föll de svenska hjältarna mot Ukraina i Glasgow.
Precis som med ministrar som avskedas för att fylla upp platser i riksdagen har detta bäring på staden där jag bor. Förbundskaptenen bor nämligen här i Halmstad.
I lokalpressen påstod han att hans hustru alltid skäller på honom för att ”han byter försent”, vilket kanske var orsaken till fallet nu också.
Eftersom proletärsporter som fotboll inte intresserar mig särskilt mycket har jag ingen aning om så verkligen är fallet. Jag säger istället som många yngre tonåringar förr om åren skrev i sina dagböcker; Älska glömma och förlåta, det är livets stora gåta!

Något som bara gett små notiser i pressen är att vårt västra ”broderland”, Norge, såhär i tider av lättnader i de dödsmördarpandemiska restriktionerna för gränspassage inlett fientliga aktioner mot de svenska gränshandlarna.
Att landet har givits sin självständighet av storsinta svenskar, besitter oljefonder som får draken Smaug att framstå som en fattiglapp och klår oss i skidlöpning räcker inte.
Nu ska norrhennen ytterligare pina oss genom priskrig på läsk.
Vore det inte för att undertecknad besitter ett oändligt tålamod med våra trilskande torskfantaster till grannar, samt en bergfast tilltro till svenska gränshandlares förmåga att klara sitt viktiga uppdrag själva, skulle jag bli riktigt upprörd!

Men med norrhenn är det som med danskar. Vi svenskar måste vara de vuxna i rummet och överse med deras spratt.

Vi noterar slutligen två saker.

  1. Att (S)R kört utredningen om sin jihadist-vurmande reporter till vägs ände. Med detta anser (S)R att fallet kan läggas till handlingarna. Inga direkta fel har begåtts om man får tro (S)R.
    Cirkulera, här finns inget att se!

  2. Att förvaltningsdomstolen anser att folk med politiska åsikter som avviker från det gängse narrativet, i detta fallet en medlem i SMR (Svenska MotståndsRörelsen), har rätt att äga vapen precis som varje rättroget socialdemokratiskt kommunalråd som helst.
    Detta är givetvis ett hårt slag för dem som tycker att bara personer som omfattas av den rätta värdegrunden skall få ha vapen. Vi som tycker att det räcker med att uppfylla kraven som lagen ställer tycker det är bra.

Så går ännu en månad i det socialistiska mönstersamhället Sverige. Hr. Löfvens semesterplaner har förmodligen gått åt pipan, vilket är gott nog för mig som gläds åt enkla saker.
Om inte klimatkatastrofen sopat bort oss till augusti lovar jag att återkomma med en förnyad analys då!