Hur är egentligen tillståndet i riket?
Tre ord kan sammanfatta läget, krystat, uppgivet och kaosartat. Även den mest fantasilöse av medborgare kan konstatera att de tre orden kan förkortas till vad som blir ett så kallat kraftord, något man uttrycker i frustration över hur illa livet och universum just för stunden uppfattas.
Så blir det när man som undertecknad är en ordsmed och politisk ekvilibrist, det kommer liksom naturligt att sammanfatta kort utan konstigheter!
Krystat är det eftersom riks- och lokalpolitiken fungerar som den gör. Det är mest en erbarmlig vänstersörja av alltihopa. Ingen tycks vilja något mera än att egentligen sträva mot mer makt, desperat försöker man rätta till tidigare felaktiga politiska beslut genom nya politiska beslut.
Liknelsen med att pinka i byxan känns mer aktuell än någonsin. Tidigare har man kissat på sig och känt sig varm för stunden, nu börjar man frysa igen och lösningen blir att pinka på sig igen!
Utrikespolitiskt är Sverige låst eftersom höga vederbörandes mål att sälja ut oss till Nato hägrar närmare än någonsin, sålunda farligt att stöta oss med de länder som har tungan på vågen och deras allierade.
Istället kör man nödlösningen och knyter upp oss mot USA med specialavtal om amerikansk utrustning och personal på svensk mark. Notabelt i sammanhanget är att amerikansk lag gäller för amerikansk personal. Jag tror att drömmen är att Sverige helt enkelt blir en ny och mycket progressiv delstat i amerikat.
Inrikespolitiskt haltar vi oss fram med återvisningscenter för flyktingar vars funktion döms ut av aktivistiska projektledare för återvisningscenter på Migrationsverket.
Intressant i sammanhanget är jag är böjd att hålla med dem. Hela alltet är uppbyggt på att det som inte har i landet att göra ska motiveras att försvinna själva.
Hur ska det gå till när de får dagpenning, skola till barnen, tak över huvudet och mat i magen?
Sverigedemokraterna är det enda av riskdagspartierna som faktiskt inte hymlar om sina ambitioner. Jimmie AI-klonar sig själv och talar till folket på korpspråket. De tänker inte försitta chansen att dra nytta av socialdemonkratins import av allahister. SD har insett att även bland den skaran finns folk som i grund och botten är socialister av 40-talsmodell.
Uppgivet är det bland de med mer frihetlig läggning. Att exempelvis följa Medborgerlig Samlings nedgång i sossefiering är smärtsamt. Det verkar omöjligt för politiska partier att växa utan att anpassa sig till den breda politiska mittfåran, viljan till makt är större än ideologisk stringens och frihetslängtan. För tvivlare i frågan rekommenderar jag en titt på partiets skolpolitik, ett rent grundskott mot allt vad frihetlighet står för.
”Regeringen” spritter lite mest för formens skull. Men fler än jag anar desperation och otydlig viljeinriktning i nästan allt utom att beskära medborgarnas frihet. Sjukvården ska förstatligas, skolan ska få justerad och mer bunden skolpeng, EU ses som en självklarhet och i kampen mot kriminalitet drabbas medborgarna hårt och utan nåd.
Kraftåtgärden att förbjuda väskor vid större evenemang upplevs i bästa fall som desperat och töntig. Svenska medborgare skjuts ihjäl hej vilt och folk som kräver öppna hjärtan solidariserar sig knappast med pöbeln, istället får de specialeskort.
Pöbeln är kanonmat medans höga vederbörande, som hjälpt till att ordna med kaoset, springer med svansen mellan benen.
Kaosartat blir det när allahister i svenska städer hyllar brutala övergrepp på demokratier. Många synpunkter kan man visserligen ha på Israel men en demokrati är landet. Det är ett oomkullrunkeligt faktum.
Intressant är givetvis att andelen allahister som hyllar Ham Ass övergrepp är så pass stort i Sverige och andra västliga demokratier att tanken väcks att dessa skulle kunna göra bättre nytta i Gaza och på Västbanken. Varför gör de inte det, vad hindrar dem?
Ännu intressantare, om nu inte Ham Ass var fullt upptagna med att utplåna Israel gömda under en oskyldig civilbefolkning, vad skulle de kunna åstadkomma då? Svaret är sannolikt stordåd, ett Medelhavets Hongkong till nytta för alla inblandade. Istället tjänar man pengar på bistånd så slakten på israeler och palestinier kan fortsätta i evighet.
Med andra ord krystat, uppgivet och kaosartat. Dessutom lär det bli värre eftersom inte ens den i Sverige faktiskt existerande högern är helt enig. Missuppfattningen att vi ska ägna oss åt att dela upp landet grasserar i breda lager. En sådan ordning kommer givetvis leda till en ännu större mellanösternproblematik i Sverige.
Jag ber att få påpeka Klassiskt Liberala Partiets ståndpunkt i frågan: KLP anser att även det svenska folket har rätt till en egen nationalstat, med allt vad det innebär.
”Regeringen” önskar jag ska avgå per omgående, riskdagen upplösas och nyval utlysas. Vi börjar få ont om tid att ställa landet tillrätta!
Frihetlig sinnad men ofri i praktiken. Mitt motto är: ”Gör din plikt, kräv din frihet”. Till vardags sysselsätter jag mig inom den privata delen av Sveriges hälso och sjukvård, på så sätt undviker samhället ytterligare en som springer omkring på gator och torg och ställer till ofog!
