Två saker slår mig när jag läser om Extinction rebellion. Nämligen att dom stackarna verkar ha mycket ångest och att vi bör uppmuntra deras hungerstrejker för klimatet.
Men en sak i taget, låt oss börja med att konstatera hur otroligt kreativa människorna som befolkar denna vänsteristiska sekt verkar vara.
Åtminstone enligt egen utsago.
En 38-årig sjuksköterska uttalar i Expressen: ”Jag var ganska utarbetad, men kände en växande kreativ kraft inombords när Extinction rebellion dök upp och jag ville ägna mig helhjärtat åt det.”
Annars är det väl mest Bo Thorén man kommer att tänka på. Förutom att vara en av initiativtagarna till den svenska delen av utrotningsrebellerna är han mannen bakom att Gretas klimatstrejker blivit en internationell succé. Eftersom det torde vara ett ganska pinsamt faktum för vänstern att det (som vanligt) är en medelålders karlslok som skapat kulten Greta talas det givetvis tyst om det.
I samma artikel i Expressen där den av svensk sjukvårdspolitik utslitna men i grund och botten ytterst kreativa sjuksköterskan uttalar sig, omnämns Mira Hingström. Efter avslutade gymnasiestudier ägnar hon sig på heltid åt att ”bekämpa klimathotet”. Bl.a. finns på hennes Facebook en filmsekvens där hon bärs ut från ett möte i Malmös kommunfullmäktige. Man får anta att dylikt poserande ger många pluspoäng bland hennes likar.
Vi övriga, och här avses då låggradigt kreativa och skattebetalande tråkmånsar som undertecknad och mina likar, får hoppas att hennes uppehälle betalas av vid god kassa stadda donatorer. På så sätt slipper hon ligga eventuella föräldrar och/eller bidragsbetalande skattebetalare till last. Tydligen har den svenska avdelningen finansierats av en amerikansk fond under en begränsad tid. Kanske är det finito med dylikt nu när USA går till val. Alla pengar kommer väl behövas att sättas in i kampen mot trumpeten och hans följe…
Hur är det då med ångestnivån hos dagens klimatkämpar? Ja, den är hög. Vi talar om unga människor som är så lamslagna av skräck att de inte vet om det är värt att studera vidare och skaffa sig ett jobb. Dessa fragila själar tror på fullt allvar att det inte är någon idé eftersom jorden inom en överskådlig framtid kommer upphöra att producera mat att äta och vatten att dricka.
Kanske är det därför Extinction rebellion vill att ”klimathotet” skall prioriteras framför tillväxt? Möjligen är det också varför en av frontfigurerna Roger Hallam menar att förintelsen egentligen bara är ytterligare ett bus mänskligheten hittat på? Kanske var karlstackarn helt bombad på antidepressiv medicin när han påstod att 6 miljarder människor skulle dö på grund av klimatförändringar detta århundrade?
Kan en förklaring till deras myckna ångest vara att dom använder fel sorts klister när dom limmar fast sig på olika ställen? Vidare kan man kanske tänka sig att många av dem håller en alltför strikt vegansk diet och får i sig för lite proteiner och andra väsentligheter? Är lösningen så enkel att jag som frihetligt lagd skall bjuda dom på riktig mat?
Det sistnämnda faller dock på sin egen orimlighet eftersom utrotningsrebellerna brukar ”hungerstrejka för klimatet”. Eftersom rapporterna om att åtminstone en eller ett par strukit med under dylika aktioner lyser med sin frånvaro kan man dra slutsatsen att utrotningsrebellerna inte riktigt är saken hängivna.
Helt andra takter var det 1981 när tio medlemmar i IRA svalt sig till döds. Den historieintresserade noterar att irländska republikaner hungerstrejkat sedan 1917. Den viktiga skillnaden mellan irländska republikaner och utrotningsrebeller är att dom förra kämpade för sitt lands självständighet och förtjänade mången irländares respekt för själva syftet, även om metoderna lämnade en hel del övrigt att önska. De senare, utrotningsrebellerna, slåss mest av allt mot sina febriga hjärnspöken och bör klippa sig och skaffa sig ett jobb istället.
Men jag är inte den som är den. Vill utrotningsrebellerna självsanera tänker inte jag stå i vägen, visserligen förlorar vi ett par ”kreativa” själar på kuppen. Men det är ett relativt lågt pris att betala för det elände som utrotningsrebellerna har potential att ställa till med!
Frihetlig sinnad men ofri i praktiken. Mitt motto är: ”Gör din plikt, kräv din frihet”. Till vardags sysselsätter jag mig inom den privata delen av Sveriges hälso och sjukvård, på så sätt undviker samhället ytterligare en som springer omkring på gator och torg och ställer till ofog!
