Vänstern och Bostadspolitiken

Vänstern och Bostadspolitiken 1Det är ingen nyhet att sakernas tillstånd blir komplicerade i ett av socialism genomsyrat och styrt samhälle. Är det inte det ena så blir det lätt andra som snåras till när klassklyftor ska utjämnas och orättvisor förpassas till historieböckerna.

Ett exempel är den så kallade hyresutredningen med marknadshyror för nyproduktion som nu ligger på bordet för beslut. Om man får tro Hyresgästföreningen, Vänsterpartiet och en del andra mörkersocialister är det ingen tillfällighet att beslutet ska tas just nu. Det förekommer som bekant en pandemi och enligt konspirationsteoretikerna passar man på att smyga igenom beslutet medan fokus ligger på annat.

Jag, som vanligtvis inte är en stor beundrare av justitieminister Morgan Johansson, som har att hantera frågan, är dock benägen att tro honom på hans ord när han påstår att förhandlingarna med de andra JÖK-ungarna om denna fråga inte varit helt lätta.
Dessutom måste man vara mer än lovligt paranoid för att tro på att regeringen dragit ut på eländet med förhoppningen att en kris av nuvarande proportioner skulle dyka upp så att man under dess skugga skulle kunna smyga fram denna utredning.

Både Vänsterpartiet och Hyresgästföreningen har givetvis förstånd nog att begripa varför det tagit tid. Nämligen att Socialdemokraterna för sitt liv inte vill samtidigt som Centern och pseudoLiberalerna inte vill annat än att marknadshyror ska bli verklighet.
Vänsterpartiet och Hyresgästföreningen passar helt enkelt på tillfället att knipa lite billiga poäng. Eller så utgår de från att medlemmarna i respektive intresseföreningen helt enkelt är för dumma att begripa det enkla faktum att såssarna inte skulle kunna förhala frågan under hela innevarande mandatperiod.
Eftersom jag träffar mycket folk i min dagliga gärning, också människor som utan prut medger att de är både vänsterpartister och medlemmar i Hyresgästföreningen och förutom dessa socialistiska böjelser framstår som vettiga, så vill jag påstå att den sistnämnda förhoppningen är ett utslag av respektive organisations djupt liggande människoförakt.

Sådan är nämligen socialismens kärna som alla politruker har att förhålla sig till. Individen, hen på gatan, den lilla människan eller vad man nu kallas i de olika parti- och organisationshögkvarteren är i grund och botten en opålitlig individ. I deras ögon har du och jag statusen av ett ännu inte helt löst problem, en budgetpost som måste bli föremål för omfördelning, utjämning och i värsta fall omskolning.

Nyproduktionen omfattar cirka 1 procent av det totala hyresbeståndet. Att som Vänsterpartiet och Hyresgästföreningen då tänka sig att utslagningen kommer bli massiv kräver en del tankemöda utan att man begriper det ändå.

Om man fortsätter fundera på problemet kan man ju också konstatera att Vänsterpartiet tillsammans med andra i riksdagen representerade partier gjort sitt bästa för att under årens lopp uppmuntra människor med dåliga möjligheter att betala hyror att bosätta sig i landet. Det sistnämnda ska förstås i kombination med att det redan funnits en massiv kader av redan bidragsberoende människor av helsvenskt ursprung.

Som nettobetalare till den svenska statskassan kan jag konstatera att socialister av alla olika färger inte bara önskar behålla det röstboskap som hålls i fattigdom för att rösta fram politiker som slänger åt dem bidrag. Socialisterna i riksdagen arbetar aktivt för att hela tiden utöka deras antal genom att medvetet uppmuntra nya att komma till Sverige.
Givetvis måste dessa ha någonstans att bo. Eftersom det är opraktiskt. hälsovådligt och oestetiskt att ha dem på gator och torg som uteliggare är den billigaste lösningen att hålla dem i gettoliknande s.k. “utanförskapsområden” där standarden är låg och trångboddheten hög. Socialister, som per definition inte kan hållas för att vara rent korkade, begriper ju vart det barkar hän. Snart nog kommer man vilja införa marknadshyror över hela linjen, även i “utanförskapsområden”.

Redan nu har många kommuner en sådan enorm bostadsbrist, ofta i kombination med tjänstehen och politiker som förläst sig på olika pseudovetenskapliga teorier kring integration och postkolonialt förtryck, att mindre bemedlade av utrikisk härkomst mer eller mindre tvångsbosätts i kommunens lite mer exklusiva nyproduktioner.
Dessa tjänstehen och politiker suktar givetvis hellre efter att kunna jaga efter privata hyresrätter att utnyttja i sin iver att bosätta folk än att man inför marknadshyror som blir en svår kostnadsökning att motivera inför skattetrötta medborgare.

För kontrollen över lagar och regler vill man inte förlora. Socialister är nämligen i grund och botten, åtminstone om man får tro dem själva, konstruktörer av det helt igenom goda och upplysta samhället. Deras synsätt är en pervers förlängning av principen att  Land skall med lag byggas. Även om jag tror att Carl Ludvig Eugen, Karl XV eller “Kron-Kalle” i folkmun, lade en annan betydelse i sitt valspråk än det dagens socialister menar med det.

I en klassiskt liberal värld skulle detta problem sannolikt inte existera av den enkla anledningen att utbudet av bostäder skulle bli mer varierat om det inte påverkades av klåfingriga politiker på detaljnivå. Allt blir nämligen enklare när du släpper kravet på maximal utjämning av ekonomiska tillgångar och ägnar dig åt det enda som politiken har att göra med. Exempelvis medborgarnas trygghet och säkerhet.  I ett land där staten står tillbaka för civilsamhället kommer det senare att lösa boendefrågan utan inblandning av klåfingriga världsförbättrare.