Nyheten når mig på lördagsmorgonen. Vandaler, med all sannolikhet med vänsteristisk världsåskådning, har sprejat ”racist fish” på sockeln till statyn på den Lilla Sjöjungfrun i Köpenhamn.
En för ändamålet tillfrågad expert konstaterar att det inte finns något som helst rasistiskt i HC Andersens klassiska berättelse.
Kanske är det det faktum att sjöjungfrur undantagslöst avbildas med vit hy som väckt sabotörernas vrede? Idag är det ju så att eftersom hudfärg helt skall sakna betydelse så har egentligen hudfärg seglat upp som en av de viktigaste sakerna av alla. Det är i princip undantagslöst synd om människor med rikligt brunpigmenterad hud.
För dig, kära läsare, kan det kanske framstå som lite snurrigt. Att något som helt ska sakna betydelse är det viktigaste av allt, det är för övrigt inte helt klart för mig heller. Men vi får trösta oss med att de ganska vindlande tankegångarna och logiska kullerbyttor som vänstern ägnar sig åt nog inte är riktigt glasklara för dem själva heller!
Samtidigt har ett företag som kallar sig Netflix fått kritik för en film med namnet 365 Days. Den har, som så vanligt i dag, lättpornografiskt innehåll. Förment moderna människan lever ju efter vissa mycket enkla principer. Har du en gymtränad kropp och ett rikt och varierat sexliv med multipla partners (givetvis under helt jämställda former) så är du i princip lycklig.
Tydligen är det så att 365 Days missar detta med jämställdheten och uppmuntrar till allsköns elände.
Plotten är att en trosfuktare till kriminaldåre kidnappar en kvinna och ger henne 365 dagar att bli kär i honom. Problemet, enligt en förment kunnig skribent på Aftonbladet, består bland annat att unga kvinnor kommenterar i stil med ”Åh, kidnappa mig, snäääälla!”.
Och det är klart, om man undantagslöst anser att unga kvinnor inte klarar av att hålla isär fantasier och verklighet är detta givetvis ett stort problem. Det blir klart inte bättre när man betror alla män med att vara primitiva sexualdårar utan förmåga till att kontrollera minsta lilla impuls.
Båda dessa saker, vandalismen av statyn och upprördheten inför en mjukpornografiskt film, visar att vänsterhysterin är att definiera som ett psykostillstånd. Till detta hör upplösningen av egot och jagfunktionerna, i detta fallet att du identifierar dig med en rörelse större än dig själv. Samt en svår nedsättning i prövningen av verkligheten. I fallet med lilla sjöjungfrun anser vandalerna att alla statyer, vad dessa än må avbilda, i princip är rasistiska. När det gäller filmen om kriminaldåren som kidnappar en kvinna tror man att inga kvinnor har förmåga att skilja fantasi mot verkligheten.
Varseblivning, perceptionen och kognitionen är påverkade, med därtill hörande, hallucinationer, tankestörningar, och vanföreställningar. Psykos, med andra ord.
För oss andra är det givetvis problematiskt att komma med motargument till personer som mer eller mindre tappat verklighetskontakten och svävar omkring i ett sorts parallellt universum där helt andra naturlagar gäller. Hur vi ska kunna komma till rätta med detta är onekligen en av högerns allra största utmaningar.
Med ett utbildningssystem som är slaget i spillror av genus och likvärdighetstrams så är den vägen effektivt stoppad. Vidare är det ytterst tveksamt om populasen kan betros med den digra uppgiften att välja politiker vid sina sunda vätskor, om sådana kan tänkas finnas någonstans, att styra skutan rätt.
Kanske är det bästa vi kan göra att förbereda oss för civilisationens undergång och vara redo att bygga något nytt på resterna av det som onekligen kommer förstöras?
Eller så sätter vi ned foten och går till motattack redan nu, vi intervenerar helt enkelt, och påpekar för våra vänsteristiska medmänniskor hur verkligheten ser ut egentligen.
Att alla statyer inte är rasistiska per definition. Att spelfilmer inte nödvändigtvis ger alla människor impulser att låta sig kidnappas av kåta kriminaldårar som saknar känslomässiga förutsättningar att inleda kärleksförhållanden på normalt sätt.
Att det per definition inte är synd om alla brunpigmenterade människor. Samt att en god del av dessa brunpigmenterade de facto binder ris vid egen rygg genom att i stort mått utöva grovt våld mot varandra helt på egen hand.
Vi får helt enkelt göra det som ingen annan gör för dessa av vänsterns lögner förtappade människor. Beskriva verkligheten som den faktiskt är!
Frihetlig sinnad men ofri i praktiken. Mitt motto är: ”Gör din plikt, kräv din frihet”. Till vardags sysselsätter jag mig inom den privata delen av Sveriges hälso och sjukvård, på så sätt undviker samhället ytterligare en som springer omkring på gator och torg och ställer till ofog!
