De provokativa hjältarna

De provokativa hjältarna 1 Det finns idag tre personer i Skandinavien som borde hyllas, tre som gång på gång riskerar sina egna liv för att visa en viktig sanning för norden. De tre jag talar om är Lars Vilks, Rasmus Paludan och Joakim Lamotte. Spontant så är likheterna inte många, en konstnär, en advokat (och sedermera politiker) och en journalist. Deras metoder skiljer sig totalt men det de har gemensamt är att de är duktiga provokatörer, Vilks genom sin konst, Paludan genom sina handlingar och Lamotte genom sin blotta närvaro lyckas gång på gång reta upp massorna till våld och raseri men det är inte vilka massor som helst, nej det är massorna av muslimska invandrare som triggas ur sina safe spaces som välfärdsstaten vaggat in dem i. Likt feminister som får höra att det bara finns två kön så bryter de ut i ohämmat och barnsligt raseri vid minsta lilla provokationen.

Den sanningen hjältetrion exponerar är nämligen den att islam och västerlandet inte är kompatibla med varandra, nej det där var en underdrift, inkompatibla är inte rätt ord, de är varandras raka motsatser [1]. Här kan inte skönjas några olikheter som komplimenterar varandra och som skapar en sund helhet, allt som finns är oöverkomliga skillnader som gjort att vi befunnit oss i ett 1600 år långt krig vars enda riktiga paus inträffade då den Europeiska civilisationen skapade sig ett förkrossande teknologiskt övertag som vi var graciösa nog att inte maximalt utnyttja. Någon sådan omtanke har det islamska väldet aldrig visat Europas folk.

Steg för steg så har västerlandets gamla kärnområden erövrats och arabifierats, 800 år tog det för dem att sprida sig från den arabiska halvön till att krossa romarriket [2], 230 år senare stod de vid Wiens portar, i alla territorier de lagt under sig så var barbariskt slaveri ett faktum för de erövrade befolkningarna. Det gick så långt att föräldrar på balkan avsiktligt stympade sina söner så att de skulle slippa att kidnappas och hjärntvättas till att bli Osmanernas slavelitsoldater som sedan sändes ut för att förtrycka sina hemregioner [3]. Miljontals Européer tog som sexslavar och hela medelhavets kustremsa var övergiven på grund av alla muslimska piraträder [4], Ryssland led under en lika stor plåga när tartarerna gång på gång gjorde slavräder in på ryskt territorium [5] och efter att USA avrättade Gaddafi så blomstrar återigen slavmarknader i Libyen [6].

Efter allt detta så lever vi idag i en värld där folken i många av antikens viktigaste områden, Alexandria, Antiokia, Konstantinopel, glömt bort sitt ursprung och arabifierats eller turkifierats. Vem hade för 1500 år sen kunnat tro att Egypten, denna civilisationens pärla och moder, skulle förledas att tro att de är ett arabland och till och med bli en ledande pan-arabiskt kraft [7]? Överallt där islam har brett ut sig så har de inhemska kulturerna förintats, templen rivits och biblioteken bränts. Under ett och ett halvt millenium har den islamska kulturen med stor framgång tränat sig på att tvångsassimilera alla kulturer de stöter på. Muslimer är inte underdogs som vi ska tycka synd om, de är förmodligen världshistoriens effektivaste erövrare.

När Vilks gör narr av Muhammed, när Paludan kallar koranen för den stora luderboken och när Lamotte blott åker till de särskilt socialdemokratiska områdena med sin kamera så får vi genom reaktionerna en påminnelse om att kriget inte på långa vägar är över. Vi har kanske glömt bort det – hur många svenskar vet idag trots allt att miljontals kvinnor och barn rövades bort längs medelhavskusten för att bli haremslavar – men det har inte de. När Lamotte i Kronogården blir tillsagd att han inte har där att göra och att pöbeln önskar idka könsumgänge med hans kvinnliga familjemedlemmar så är det inte enbart ett meddelande till Lamotte, när blåljuspersonal utsätts för stenkastning och värre så är det inte endast busstreck, det är ett meddelande till alla svenskar. Medelandet är att vi inte har där att göra, det är deras territorium nu. Det är precis samma budskap som västerlänningar har fått höra från Libyen till Wien.

Det är dags att vakna och minnas vår historia, Lamotte, Paludan och Vilks är våra väckarklockor.