Nutidsorientering

Nutidsorientering 1

Om du någonsin har pysslat med orientering så är det säkerligen en för dig välkänd känsla när man står där mitt ute i skogen och blänger på sin karta fullständigt övertygad om att stigen på kartan är den man står på samtidigt som man har en magkänsla av att man inte vet var fan man egentligen är. När man spejar runt sig så försöker man frenetiskt förvränga sina intryck av omgivning för att de ska passa ihop med kartbilden så att man kan lugna sig och fortsätta till nästa kontroll. När man sedan rör sig ytterligare en bit i terrängen så stöter man förr eller senare på något som tvingar en att erkänna att man är någon helt annanstans än man trodde. Det här kalhygget ska inte vara här, den här ån rinner ju tamejfan nittio grader fel, då inser man att man helt feltolkade stenen, höjden och kröken i stigen där borta för för hundra meter sedan och ens verklighetsuppfattning justeras abrupt för att återigen matcha kartan.

Vilse i skogen är precis vad det svenska folket är, de står där med en ideologisk karta i näven som kallas “det socialdemokratiska folkhemmet 1980” och de försöker frenetisk få verkligheten – dvs sprängningar, bilbränder, gängvåldtäkter, de icke svensktalande somalierna som sköter om farmor på hemmet, att deras lilla dotter i dagis sitter i knät på en transvestit som pratar varmt om analsex, förbud av hädelser mot islam och den krypande alienationen de innerst inne känner på grund av massinvandringens omformning av omgivningen – att matcha kartans symboler som Domus, folkets park, “gratis” vård, skola omsorg, oberoende och sakliga Rapport med Claes Elfsberg, trygga Arne Weise som julvärd och ett arbetarparti som bryr sig om arbetare och det svenska folkets vä och ve.

När tvivlen över ens kartkunskap infiltrerar ens tankar så kan man ändå fortsätta med självbedrägeriet under en lång tid eftersom ingen egentligen vill erkänna att de är vilsna. Att vara vilsen är skrämmande, man tvingas omvärdera sin egen förmåga att navigera i terrängen, man vet inte var man ska ta vägen och vad fan ska man egentligen ta sig till om det blir mörkt? Man lämnade ju pannlampa hemma! Det finns många sätt att vara vilsen på, känslomässigt, spirituellt, faktamässigt, ideologiskt och i sina relationer och alla sätt innebär sin sorts smärta.

Sverige idag består av de som är i förnekelse och ännu tror att de kan hitta rätt med 80-tals kartan – visst kanske den behöver smärre uppdateringar men på det stora hela visar den rätt – de som är förvirrade och inte ens vet var de ska börja leta och ett fåtal som hittat helt andra kartor att navigera efter. Allt fler ramlar dock ur den första gruppen när de drabbas av ett Jimmiemoment, deras väns dotter våldtogs på en fest, deras kollegas bil eldades upp i Eskilstuna, deras mormor förvägras syrgas på äldreboendet, deras syster dör i cancer eftersom hon fick vänta ett halvår på att få undersökas, de ser att polisen ler åt palestinska demonstranter samtidigt som de låter pensionärer som demonstrerar mot covid få smaka på batongen.

Ja nutiden är sannerligen full av potentiella Jimmie moments och allt fler kastar kartan i soptunnan, det innebär att allt fler söker vägvisare och riktlinjer. Vilka kommer de hitta? Vissa kommer säkerligen dras till islam, man kan säga mycket om islam men den är åtminstone mindre förljugen en “liberaldemokratin”, andra kommer fångas upp av gamla vänstertankar eller klimateskatologi och bli miljöflagellanter. Det viktigaste är nog hur självsäkra de olika kartritarna är och inte så mycket hur korrekta deras kartor är

De bästa saknar all övertygelse medan de sämsta är fyllda av passionerad intensitet.

Var hittar man de passionerat intensiva och övertygade förespråkarna för frihet, ansvar, tradition och det goda, det vackra och det sanna? Var hittar vi en sann högerman som kan stå upp och peka med hela handen och visa vägen åt allmogen? Högerns stora misstag har varit att anse att känslomässiga utspel och vädjan till det som övergår det rationella är vänstern förordnat. Sedan kriget har högern varit torr, korrekt och steril. Det är dags att släppa det.