Såsserier

Såsserier 1
I Danderyd har kommunledningen precis 16896 skäl att svära ve och förbannelse över det s.k. kommunala utjämningssystemet. Pamparna i Åsele får däremot antas ha precis 29058 anledningar att gilla det.

Det är nämligen storleken på beloppet per kommuninvånare som Danderyd skyfflar in i, respektive Åsele får ut ur det s.k. kommunala utjämningssystemet.

I Sverige är vi nämligen besatta av den föga gångbara socialistiska tanken att staten bäst vet hur man fördelar ekonomiskt välstånd.

Ingen blir väl förvånad när jag konstaterar att hela projektet välter kommunens incitament att själv vara sin lyckas smed helt över ända.

Det kommunala utjämningssystemet har nämligen en marginaleffekt på 95% för Sveriges kommuner. En kommun som får fler i arbete får bara bara behålla 5% av skatteintäkterna, resten omfördelas.

Men i Sverige är det en gång för alla så att det socialdemokratiska styret egentligen har två huvudsakliga principer för sin maktutövning. Den första är att dom till vilket pris som helst ska behålla makten. Den andra är att dom gör allt för att den första principen inte skall äventyras. I deras tappning kallas det för att hela Sverige ska leva. 

Extra besvärligt blir det när Jonas Sjöstedt (V) i och med den senaste regeringsöverenskommelsen dyrt och heligt utfäst ett “misstroendelöfte” mot Löfvens naturvidriga regeringsunderlag om det införs marknadshyror och svagare arbetsrätt. Något som Löfven i princip gått med på för att blidka Centern och pseudoLiberalerna att rösta fram honom som statsminister. Kanske ingår det i en större plan för att mjuka upp motståndet hos herr Sjöstedt?

Goda råd är alltså dyra! Löfven vill nu utöka omfördelningen inom systemet, både för kommuner och landsting, från 9,7 miljarder till 11,5 miljarder kronor. I Danderyd gnisslar man väl tänder samtidigt  som champagnen korkas upp i Åsele.

I min morgontidning, den halvsocialistiska publikationen SvD, skriver Catarina Kärkkäinen; Det leder naturligtvis till spänningar när en kommun som Malmö tar emot miljarder kronor från skattebetalare i andra kommuner och samtidigt lägger pengar på till exempel en skatesamordnare på gatukontoret för rådgivning och planering av skateboardevenemang.  Hon har onekligen en poäng där, Catarina Kärkkäinen.

Än värre blir det när man betänker att befolkningen/skattebetalarna i Stockholms landsting pyntar upp med 439 kronor per skalle för att utjämna sin rikedom till fattigare landsting. Låt vara att Gotland, på sommaren översvämmat och just ståckhålmsjävlar, får mest pengar tillbaka till just sitt landsting. 8120 kronor per person. Tyvärr har ju landstinget i Stockholm notoriskt svårt att hantera kostnader för sina byggprojekt. Vare det sig gäller nya flådiga sjukhus, där oprövade vårdmodeller också skall implementeras, eller korkade lösningar när det gäller lokaltrafiken. Slussens bussterminal har hux-flux ökat i pris med över 700 miljoner spänn!
Riktigt så ogina behöver väl inte statsmakterna vara att invånare i Danderyd först ska behöva betala Malmös vansinniga skate-projekt och, efter det, straffas för att deras egna landstingspolitiker låter kostnaderna skena?

Riktigt nöjda är nog dagens regering först den dagen när alla invånare i riket är så inkomstutjämnade, genuscertifierade och klimatkompenserade att vi alla åker hästkärra till betåkern och lägger alla pengar som inte skattats bort i kollektivboendets kassa. Alltså synes mig den socialistiska fördelningspolitiska utopin dyster att behöva uppleva. Lägg ner det kommunala utjämningssystemet nu, det får vara nog med såsseriet!