Skärp er svenskar!

Frihet måste av nödvändighet börja med det vardagliga, det oglamorösa och det lilla. Man är duktigt naiv om man tror att vi bara kan plocka bort välfärdsstaten utan att vi först bygger upp vår kultur igen så att vi återfinner vår förmågan att ta hand om varandra på ett naturligt sätt. Civilsamhälle först, sedan frihet! Just därför är det så bedrövande att se hur vi alla misslyckas och att tankesättet att “någon annan fixar det där” har borrat sig in så djupt i vår folksjäl.

I söndags fick jag en påminnelse om att vi svenskar inte på långa vägar är mogna för det ansvar som friheten kräver. Det var så enkelt som att en äldre herre – förmodligen dement och en aning förvirrad – hade kört slut på batteriet i sin permobil. Han stod stilla på en gångvägen i mörkret och hade slagit igång varningsblinkers vilket jag uppmärksammade när jag körde förbi. Efter några hundra meter så kände jag att allt nog inte stod rätt till, vände vid första bästa tillfälle och gick och frågade karln om allt är väl. Han förklarade att han inte kunde ta sig någonstans och bad mig putta honom till macken på andra sidan gatan där han kan ladda upp batteriet.

Det sorgliga är att det tog minst 15 minuter efter att jag sett honom till det att jag kunde assistera och många personer gick förbi mannen på den tiden (för att inte tala om alla bilar som passerade) och inte en endaste människa stannade till för att fråga om han behöver hjälp. Här har vi alltså en gammal gubbe som sitter ensam i det ruskiga kvällsvädret och blinkar med varningsblinkers och blir fullständigt ignorerad. Det handlade inte om en person som blev misshandlad av ett gäng där ett ingripande innebar risk för sitt egna liv, det var inte en brand, sjukdom eller några som helst farliga omständigheter, det var blott den iskalla tanken “inte mitt problem” som fick samtliga att vända bort blicken.

Varje gång du underlåter att hjälpa någon eftersom du tar för givet att det är “någon annans problem” så är du en sosse i själ och hjärta alldeles oavsett hur mycket du vill sänka skatten! Då agerar du precis som överheten vill att du ska agera, dvs som den atomiserade individen vars enda genuina relation är till staten.