Tillståndet i Riket, mars 2021

Tillståndet i Riket, mars 2021 1

Från regeringens världsfrånvända utkikspost synes världen, trots att farsoter och bombglada amerikanska demokrater gisslar oss, vara ganska nöjsam.
Lena Hallengren meddelar sanningar om munskydd och deltar glatt i att besluta om näringsförbud för restaurangägare. Stefan Löfven blixtinkallar till pressträffar för att meddela näringsförbuden och avhåller viktiga möten med höga företrädare för vårt norska broderfolk.
Samtidigt är det ett oomkullrunkeligt faktum att 35 procent av de drabbade i åldersgruppen 90 år och äldre har dött. Man kan undra varför dessa inte i större utsträckning har slutat springa på restauranger utan egen ingång och avbrutit sin myckna gränspendling till Norge?

Något som nog bekymrar vår på värdegrundet fastkilade regering, både socialdemokrater och miljöpartister, är läkaren Staffan Bergström. Doktor Bergström hjälpte i somras en ALS-sjuk man att dö sedan hans resa till en dödshjälpsklinik i Schweiz ställts in på grund av coronaviruset.
Åklagaren har nu beslutat att lägga ner förundersökningen eftersom det läkaren gjorde inte var tillräckligt självständigt för att räknas som brottsligt. Den ALS-sjuka mannen kunde svälja medicinerna själv.
Vad som återstår för Staffan bergström är disciplinärendet hos IVO. Myndigheten ska granska ärendet ur ett patientsäkerhetsperspektiv. Bergström säger själv att han om nödvändigt driver det till högsta förvaltningsdomstolen för att få ett prejudikat. Man kan notera att läkaren anmälde sig själv till polisen.

Ärendet är intressant ur flera perspektiv. För vår regering, som tror att en fast värdegrund, utmejslad av en genusneutral elit av politiskt korrekta och obildade forskare på och från våra trasiga universitet, är den enda och sanna vägen till upplysning är det en mardröm.
Dödshjälp visar på den besvärliga gråskala som vårt liv av nödtvång är behäftad med. Det finns ingen riktig sanning här. Inga statyer som kan vältas, inga poliser som kan tvingas på knä för den rena och obefläckade sanningen. Mer än något annat är dödshjälp ett uttryck för den fria viljan. Om det är något socialister hatar är det medborgarens rätt att själv bestämma över sitt liv och död.
Om staten får bestämma ska man dö ensam och bortglömd på ett av springvikarier bemannat äldreboende!

En annan som hatar den fria viljan är Lena Bjärskog, student i ekonomisk historia.  Mer än något annat tycker hon illa om att kvinnor stöttar aktiemarknaden.
Enligt en debattartikel i Expressen skriver hon; Jag börjar bli lite trött nu. Trött på att se hur många kvinnor verkar gå i gång på att kopiera manliga, destruktiva, kapitalistiska beteenden.
Sommaren 2020 var samma Lena Bjärskog ute i tidningen ETC och förklarade att Kapitalismen måste demonteras steg för steg.
I ETC-artikeln går hon igång på alla cylindrar och pratar om klimat, slaveri, BLM och hela baletten. Till Lena Bjärskogs försvar kan man säga att hennes tankar sablas ned av tidningen Proletären. Proletären anser givetvis att socialistisk planekonomi är lösningen på allt! Skam vore ju annars, Lena Bjärskog tycker bara att kvinnor som tjänar storkovan på börsen borde skämmas. Proletären vill nog helst rada upp alla med intresse för att förränta sitt kapital framför närmsta tegelvägg…

En kvinna som exercerat sin fria vilja och placerat en del av sina mödosamt hopsparade pengar på börsen, samt är medlem av regeringen, är vår finansmarknadsminister Åsa Lindhagen (MP).
Det kan väl tänkas att Lena Bjärskog fick lite vatten på sin kvarn där eftersom en del av slantarna “råkat” hamna i fonder som investerar i kärnkraft, flygplatser och oljeprospektering i Stilla havet.

Som det kan gå när de små liven leker kapitalister (är inget som jag kommer säga).
Istället konstaterar jag att det är inte lätt när man tillhör ett parti som rider på höga hästar och rättframt påstår sig vara förmer än alla andra. Vi får hoppas att pengarna kan fördelas på andra, för en miljöpartist mer politiskt korrekta, högavkastande fonder. Snart nog kan nämligen varenda en av MP-ministrarna stå arbetslösa. Då kan det vara skönt med lite fuck off-kapital på banken!

Annars är månadens icke-snackis rapporten från Lunds universitet där man identifierat och kartlagt olika egenskaper och bakgrundsfaktorer hos samtliga dömda våldtäktsmän mellan 2000 och 2015.
Majoriteten, 60 procent, av gärningsmännen är antingen första eller andra generationens invandrare. Hälften är födda utomlands.
Hälften av alla våldtäktsmän har tidigare dömts för våldsbrott och en tredjedel uppbar någon form av socialbidrag. Även anmärkningar på IQ-nivån har gjorts (även om datan gällande just detta måste anses otillförlitlig).
Givetvis är resultaten så hårresande att man helst av allt vill begrava hela eländet i ett låst bergrum och skicka inblandade forskare på stipendium till University of Yttre Långtbortistan tills de har vett att hålla gröthålet stängt! Fri Debatt värnar dock den fria forskningen, klickar ni här så kan ni (fortfarande) ta del av vetenskapshennens resultat!

Ytterligare en sak som flugit under radarn är att Moderutterna, Krisdemokraterna och pseudoLiberalerna i Göteborg yrkat på att Å, Ä och Ö skulle tas bort ur gatunamnen Långfilsgatan och Kärnmjölksgatan. Orsaken är givetvis att bidragsmigranter annars kunde få svårighet att uttala dem.
Möjligen har partiföreträdarna också funderat på om inte just mjölknamn kan anses vara lite kränkande för dessa grupper. Det är nämligen ett erkänt faktum att de flesta som är bördiga från söder om Alperna med tiden tappar förmågan att spjälka disackariden laktos. Man kan räkna med att så gott som alla högstadiebarn med föräldrar från Mellanöstern, Afrika eller Asien har laktosintolerans.
Det renderar SD heder att de försöker avstyra eländet!

Så går ännu en månad i den lilla nordeuropeiska randstat vi känner som konungariket Sverige. I vanliga fall skulle man varit glad för att kylan släppt sitt grepp om landet. Men att den gjort det, och att det blev kallt överhuvud taget, är givetvis klimatförändringarnas fel.  Vi  har med andra ord rumpan bak hur vi än vrider och vänder oss! De enda som har anledning att vara glada är mångfalden av klimatfascister, bokstavsaktivister och pandemipessimister som plågar oss med allsköns hot och förbud.
Även om det inte är lätt att vara frihetlig får vi trösta oss med att det är betydligt roligare än att vara förbudssocialist!